Vad ska du bli när du blir stor?
Skrivet: 2012-01-24 @ 22:50:43
Jag har sökt till universitetet minst fyra gånger nu. Gett upp hoppet åtskilliga gånger och i frustration sökt utbildningar över hela landet utan resultat.. tills igår. Terminen har redan startat och innan jul fick jag besked om att jag stod som reserv i Örebro, Eskilstuna och Västerås. Ställt in mig på att det var kört eftersom det alltid varit det förut.
Igår efter jobbet så ringer telefonen. Reflekterar inte ens över numret utan svarar bara varav det är från universitetet i Västerås och de då meddelar att jag kommit in där. Blev totalt överrumplad. Chockad. Kom överrens om att jag skulle återkomma senast klockan 12 idag. Den första tanken var; Vad gör jag nu?
Terminen har redan börjat. Jag har en månads uppsägningstid från mitt jobb. Som min ekonomiska situation ser ut framöver så har jag inte råd att leva på studielån och bidrag. Speciellt inte om jag måste pendla till Västerås varje dag som ligger 10 mil bort. Dessutom måste jag tänka på Bonus också.
Efter att ha pratat med mamma och övervägt alla olika lösningar så tackade jag tillslut nej idag..
Men det känns.. När man har sökt och sökt och sökt och blivit besviken massvis av gånger så känns det fel att tacka nej när chansen väl dyker upp. Det hade dock varit en annan sak om det var från Örebro de ringde. Då hade jag varken behövt lägga tid och pengar på resande eller hundvakt eftersom jag bor 10 min från universitetet. Tänker bara.. Tänk om jag aldrig kommer in i Örebro? Har jag sumpat min chans nu då?
Det får framtiden utvisa..
Hon är inte så dum inte.
Skrivet: 2012-01-20 @ 23:05:19
De flesta som känner mig vet att jag inte är så förtjust i katter. Visst, de kan vara jätte söta och vi hade även katt när jag var liten men efter Annikas första katt Mimmi som kunde attackera när man sov så litar jag inte på dem alls längre. Tycker inte om när jag inte har koll på läget vilket man aldrig har med en katt. Oberäkneliga.
Hur som helst.. Det jag skulle komma till är att livet inte alltid blir som man tänk. Låt mig därför få presentera Tyra. Trots att hon har en åsikt om allt så har hon åtminstone varit förvånansvärt snäll och faktiskt rätt söt :) I början tyckte hon inte om Bonus alls men nu har hon kommit på att han är rätt okej så länge han är kopplad. Då kommer hon fram och stryker sig. Så fort han är lös, trots att det är bakom galler, så fräser hon. Men det blir bättre för varje gång åtminstone..
Hon är inte min utan pojkvännens ;)
Framtidsplaner.
Skrivet: 2012-01-16 @ 09:57:00
Ärligt talat så skäms jag över att min hund inte kan allt jag tänkt att han skulle kunna vid det här laget.. Det har varit mycket med allt. Allt annat. För mycket. Hela året var tungt. Nu är det dags för ändring...
Trots att han på senaste gör allt som han inte ska. Dvs äter upp och har sönder allt han kommer över samt sticker ut genom dörren vid första bästa tillfälle och är envisare än någonsin så känns det ändå som om saker börjar gå lättare nu.. Speciellt efter dagens tårar. Man måste landa helt på botten för att kunna börja resa sig igen. Börjar därför hitta lite motivation. Så nu har vi tagit upp träningen igen :) Just nu har vi fokus på "frisignal".
Ska köpa mig ett block och skriva upp vad vi ska träna och på vilket sätt samt ha det som en loggbok. Minns hur lärarna tjatade om det i skolan och att man tyckte det var så tråkigt och onödigt men börjar faktiskt inse fördelarna med det nu. Ska försöka filma en del också så jag själv kan se saker från andra vinklar som man lätt missar annars.
För övrigt så har jag börjat fundera vad vi ska göra i framtiden.. På vilken tävlingsplan jag kan se mig och Bonus. Vardagslydnaden ska ju sitta helt i första hand. Det är mitt största krav. Utifrån det så har jag ju haft en tanke på att starta på lydnadsplan. Är imponerad av folk som verkligen lyckas. Men börjar tveka om det verkligen är något för mig.. Känns för strikt och tråkigt. Så just nu känns det som om de planerna är väldigt avlägsna. Men.. Istället så har jag blivit intresserad av Freestyle. Dock så vet jag nästan ingenting om det.. Så vi får se vart det slutar :) Kanske blir nå helt annat. Typ Rapport eller nå.. Lura med mig pojkvännen ut i skogen. Dessutom så ska börja köra lite hobbyspecialsök också när jag har plats och kan ta in grejerna för det från förrådet. Ni ser.. Idéerna bara sprudlar. Måste köpa mig ett block. Helst igår.
Måste försöka se till att vila lite nu bara.. Varit sjuk i flera dagar och har en tendens att börja stöka runt så fort jag känner mig bättre så att det tar omtag istället för att jag blir helt frisk. Får tvinga mig själv till att ligga still. Inte alltid det roligaste.
2011 - Året som varit.
Skrivet: 2012-01-01 @ 21:59:28
Äntligen kan man lämna år 2011 bakom sig. Det är faktiskt så det känns. Jag vet nog inget år tidigare om innehållit så mycket smärta som detta. Ofta så brukar det vara så att om man får en dålig start på dagen så blir hela dagen förstörd. Misstänker det gäller även år också. Så därför är jag redo för en ny start nu. En riktigt bra start.
Men glömmer självklart inte bort de ljusglimtar som 2011 förde med sig också. Som min älskade pojkvän, min underbara Bonus och lärdomen att ta vara på varenda ögonblick.. Trots allt jobbigt som hänt så har det också medfört att banden till mina nära och kära har stärkts oerhört och jag vet att de alltid ställer upp och tvärtom.
Längtar till nästa helg då det blir MyDog med alla de som betyder mest men som man träffar alldeles för sällan. Kan inte beskriva saknaden. Denna gång träffas vi dessutom under bättre omständigheter än förra gången.
God fortsättning :)
Liten börjar bli stor.
Skrivet: 2011-12-22 @ 23:37:35
Slutar dock aldrig att hitta på massa hyss. Den där rackarungen börjar komma fram igen.
Kastrering.
Skrivet: 2011-12-08 @ 02:04:24
Två veckor har gått sedan Bonus operation. Inte upplevt några problem alls. Två små jätte fina stygn och en burk Rimadyl fick han med sig hem. Medicinen åt han gladeligen utan problem. När han slutade äta den så stod han ändå förväntansfull och väntade jag skulle lägga i den i matskålen. Han åt dem alltså neutralt. Undrar vad de smakade egentligen.
Tratten hade han heller inga problem med. Lite svårt att hålla upp huvudet för att inte gå in i saker bara ;) Han fick slippa den rätt snabbt ändå för han har inte varit på och slickat på det så värst.
Känns skönt att det gått så smidigt för en gångskull :) Riktigt trevliga veterinärer på Hund & Kattkliniken i Bista också. Supernöjd med allt!
Dags att lägga sig under kniven.
Skrivet: 2011-11-22 @ 21:51:51
I morgon ska Bonus lägga sig under kniven. Det är dags för kastrering. Reaktionerna är blandade och många frågar mig varför jag gör det. Men jag tänker istället.. Varför inte? Jag anser att det är snällare mot hunden. Okej, operationen kanske inte är jätte rolig men vad det innebär i längden gör det värt det.
Han ska inte (och får inte) avlas på så varför inte bespara honom den frustration och blockering som löptikar kan frambringa? Alla känner väl till att hanhundar kan sluta äta, sitta vid dörren och gnälla eller rent av smita ifrån en när de känner en löptik. Eftersom instinkten säger åt honom att det är så han ska reagera. Jag tycker inte att det är sunt för hunden att ha det så. Dessutom behöver han heller inte tänka på revirmarkering eller liknande.
Jag ser därför bara fördelar med en kastrering. När han dessutom är kryptorchid så fanns det absolut ingen tvekan. Risken är större för cellförändningar och jag tänker inte sitta och vänta på om det går vägen eller inte. Det räcker med att ha haft en hund med tumör.
Många pratar om att de får lättare att gå upp i vikt efter en kastrering men det handlar ju egentligen bara om att ämnesomsättningen och energibehovet blir lägre.
Bara man tänker på det genom mindre mat eller mer motion så ser jag inga problem.
Bara man tänker på det genom mindre mat eller mer motion så ser jag inga problem.
Så inför morgondagen har jag köpt honom ett nytt rosa halsband. Bara för att ;) och så hade ju det gamla gått sönder.. Lagom lägligt.
Knakande leder.
Skrivet: 2011-11-19 @ 02:44:53
Men risk för självömkande..
Kan återigen inte sova. Fast denna gång är det inte bara tankarna som håller mig vaken. Lederna på högersidan tycks ha gett upp.
Axeln har varit värst och bråkat hela dagen. Vilken rörelse jag än gör så knakar den till. Lagom obehagligt. Sjukanmälde mig de sista timmarna på jobbet till och med. Klarade inte sitta upp. Det ska mycket till för att jag ska ge med mig så.
Knäet lever också sitt egna liv. Har en känsla att något ligger fel och att det vill knäckas rätt men att det inte går. Varken böjd eller utsträckt. Frustrerande.
Försöker hitta en fungerande sovställning men utan resultat. Undrar hur många timmar det dröjer innan både kropp och sinne ger upp. Behöver få sova. Vart är John Blund?
Mumlande i nattmössan.
Skrivet: 2011-11-18 @ 02:07:34
Under ytan. Sakta trillar det tårar ner för kinderna. Det gör så ont när jag vet att många runt om mig dras med mörka tankar och beslut. Att mina nära har det svårt. Vill hjälpa men står maktlös. Så då vandrar även mina tankar iväg.. De stannar, som så många andra gånger, vid minnena av de jag förlorat.
Det är snart tio månader sedan hon lämnade oss. Lämnade ett stort tomrum efter sig. Man försöker intala sig att det var detta hon ville och att hon inte orkade mer. Ingen ska behöva ha det så.. Men kan inte låta bli att tänka att man borde ha gjort mer. Förstått. Hjälpt. Vad som helst. Det är så ofattbart. Obeskrivligt. Overkligt. Fan.
Vrider och vänder på alla tankar och funderingar. Slår knut på mig själv. Bryter ihop. Rycker upp mig. Förtränger.
Man ska ta vara på dem man har. Göra allt man kan. Få sina nära att förstå hur mycket de betyder. Om jag kan göra något för någon för att få så lite, eller så mycket, som ett leende tillbaka så är det värt det. Helt klart.
Är därför mörkrädd för den otacksamma värld vi lever i.. Folk vet inte vad de har eller hur lätt de kan förlora allt. Vem vet vad morgondagen bringar?
"Live one day at a time and make it a masterpiece"
Roadtrip och valpträff.
Skrivet: 2011-11-02 @ 16:23:29
Helgen som var bjöd på massa skoj :) Eftersom pappa tog sig tid att laga min bil så fick jag låna hans och därmed kunde jag fullfölja planerna, jag inte trodde skulle bli av, ändå. Så med andra ord packade jag in mig själv och hunden i bilden och började köra ner mot Borås i torsdagskväll efter jobbet. Tre timmar senare var vi framme hos Johan. Vi blev varmt välkomnade av honom, Belliz och Z :) Snackade lite skit innan det var dags för Johan att sova då han skulle jobba dagen efter. Första gången Bonus skulle sova hemifrån gick lite så där.. Väckte mig klockan fem och vi gick ut utan anledning. Måttligt glad. Resten av helgen gick dock bättre även om det fortfarande är svårt att hålla sig och säga till när vi är borta.
Hursomhelst så spenderade jag och Bonus fredagen ensamma hos Johan tills han kom hem från jobbet och vi åkte och handlade och hade filmkväll. Tänk att det är tre år sedan vi bodde ihop och ändå har inget ändrats. Älskade gamla kombo. Bara Mysmongo som fattades.
På lördagen fortsatte jag och Bonus till Göteborg och uppfödaren Marianne för valpträff med hans syskon :) Bara en av dem som fattades annars var hela kullen samt mamma Kola och storebror Rollo där. Riktigt kul! De är så lika men samtidigt så olika. Kul att se. Bonus och Gordon lekte hela dagen som om de aldrig varit ifrån varandra. Sötnosar. Vi var ute i skogen och lät de leka av sig samt la spår med märgben och sedan in för mat och skitsnack samt att Marianne var snäll och hjälpte mig med Bonus päls. Lite tips och trix om hur jag ska trimma och tänka. Otroligt tacksam. Tyvärr blev det inte så mycket kort tagna med min kamera. Att ta kort på valpar har jag efter erfarenhet märkt inte är någon större idé. Lånar bilder från Hipperdipps istället. Marianne hade lite bättre kamera än jag iaf ;)
Efter valpträffen så åkte jag och Bonus vidare till Nilla. Eller ja.. Det tog ett tag att komma dit. Har nog aldrig kört så mycket fel förut men tillslut så lyckades jag komma rätt via någon bakväg ;) God mat, skitsnack och några glas vin är standard när man är hos Nilla så det var inga undantag denna gång heller. Samma sak gäller frukosten morgonen efter. Det finns något för alla smaker. Man behöver inte oroa sig för något när man ska till Nilla :)
Sedan var det dags för oss att åka hem igen och bestämde mig för att ta vägen vid Karlskoga och överraska pojkvännen men han var ju i Örebro då ;) Vi är alltid i olika städer vid olika tillfällen. Som tur var kom han hem en stund senare i alla fall.
Måndagen kom och jag och Bonus begav oss hem efter en lång och händelserik helg.
He is still alive.
Skrivet: 2011-11-02 @ 15:04:30
Mot alla odds och efter att ha varit sjuk och bråkat åtskilliga gånger så har han ännu inte gett upp helt. Mycket pga min händiga pappa som tycks göra det omöjliga möjligt :) Så Noppe är hemma igen och fungerar bättre än på länge. Några långa roadtrips blir det nog aldrig igen så lite pensionerad är han dock men det är bättre än inget och fungerar för oss båda.
Diplom.
Skrivet: 2011-10-05 @ 22:25:26
Ikväll var sista kurstillfället för mig och Bonus på Valp- och grundkursen. 7 veckor gick riktigt snabbt. Det har varit lärorikt. Mest för Bonus att koncentrera sig bland andra. Han är ju väldigt glad i allt och alla. Så vi kommer fortsätta åka dit åtminstone alla tisdagar jag kan för att träna med de andra kursdeltagarna. Det gör en del att ha någon att träna med. Saknar det enormt från Forshaga.
Men i alla fall.. Nu har vi fått vårat första diplom :) Duktiga valp! (att han under gårdagen bet av sladden till headsetet så jag var tvungen att åka i panik till Karlskoga och jobba samt blev en timme sen är nu bortglömt)
Missade dock början av kursen ikväll så blev därför ingen träning på klubben. Så efteråt åkte jag istället till Centralstationen och tränade. Det var många nya upplevelser för Bonus. Tåg, bussar, människor, skjutdörrar, hala trappor, galler, nya dofter och ljud osv. Det gick i alla fall riktigt bra. Det enda som han tyckte var läskigt egentligen var gallren innan dörrarna till spåren. Så det får vi träna på. Men efter att ha rivit och fått kompostgaller på sig ex antal gånger när han var liten bebis så förstår jag att han har viss respekt.
Nu har han tvärsomnat på golvet och jag ska pusta ut en stund inför elva timmars jobb imorrn.
Men i alla fall.. Nu har vi fått vårat första diplom :) Duktiga valp! (att han under gårdagen bet av sladden till headsetet så jag var tvungen att åka i panik till Karlskoga och jobba samt blev en timme sen är nu bortglömt)
Missade dock början av kursen ikväll så blev därför ingen träning på klubben. Så efteråt åkte jag istället till Centralstationen och tränade. Det var många nya upplevelser för Bonus. Tåg, bussar, människor, skjutdörrar, hala trappor, galler, nya dofter och ljud osv. Det gick i alla fall riktigt bra. Det enda som han tyckte var läskigt egentligen var gallren innan dörrarna till spåren. Så det får vi träna på. Men efter att ha rivit och fått kompostgaller på sig ex antal gånger när han var liten bebis så förstår jag att han har viss respekt.
Nu har han tvärsomnat på golvet och jag ska pusta ut en stund inför elva timmars jobb imorrn.
Hur ska detta sluta?
Skrivet: 2011-10-04 @ 02:23:30
Det verkar nästan så att valpen bara blir mer och mer galen.. Visst kan han slappna av och sova på dagarna men det innebär ju då att han måste få ha sina ryck också ;)
Söndag 2011-09-25
Skrivet: 2011-10-04 @ 00:56:37
Vi har även hunnit med att åka till mina föräldrars stuga en sväng. Jag, syrran och Bonus var på en liten roadtrip. Huvudanledningen var att få komma ut på landet lite och träna Bonus. Syrran fick fungera som störningsmoment. Träningen gick bra tills pappa kom.. Han är en större störning för Bonus som tycks gilla killar i största allmänhet. Pappa var ju med och hämtade hem honom och är alltid superduper rolig trots att han egentigen inte får det. Men.. träning ger färdighet så det får vi göra fler gånger. Risken är dock stor att det är svårare att träna pappa än hunden ;)
Lördag 2011-09-24
Skrivet: 2011-10-04 @ 00:30:02
Inte i helgen som var utan den innan det så var jag och Bonus på besök hos Lotta på Knuthöjden. Hon äger Lottas Hundpensionat och det var där mitt hundintresse som 14-åring började växa. Har henne att tacka för enormt mycket.
Men i alla fall så var vi där och hälsade på. Det var första gången hon fick träffa valpen :)
Bonus tyckte det var skoj att vara där. Massa lukter och nya saker att utforska. Han fick träffa Lottas goldenhane Harri på 11 år. Till en början tyckte Bonus att Harri var läskig och Harri tyckte att Bonus var konstig men efter ett tag så slogs de följe och gick på upptäcksfärder tillsammans. Jätte kul att titta på dem :)
Det blev även en promenad och lek och bus med hennes nytillskott Love (en omplacerad Jack russel/Lhasa Apso)
Ni får ursäkta bildkvalitén. Batteriet i kameran dog så fick fota med telefonen. Blev inte helt hundra. Hade en film ni kunde ha fått sett men den blev också helt knas. Så det får vara.
Men i alla fall så var vi där och hälsade på. Det var första gången hon fick träffa valpen :)
Bonus tyckte det var skoj att vara där. Massa lukter och nya saker att utforska. Han fick träffa Lottas goldenhane Harri på 11 år. Till en början tyckte Bonus att Harri var läskig och Harri tyckte att Bonus var konstig men efter ett tag så slogs de följe och gick på upptäcksfärder tillsammans. Jätte kul att titta på dem :)
Det blev även en promenad och lek och bus med hennes nytillskott Love (en omplacerad Jack russel/Lhasa Apso)
Ni får ursäkta bildkvalitén. Batteriet i kameran dog så fick fota med telefonen. Blev inte helt hundra. Hade en film ni kunde ha fått sett men den blev också helt knas. Så det får vara.
